Ny artikel

Bild

Järvens födoval kan bero på närvaro av lo och varg

TEXT: KJELL-ARNE LARSSON

FOTO: TERO NIEMI

Järven har ett brett födoval. Den är asätare och utnyttjar kadaver från lo, varg och björn, men fäller även egna djur, till och med renar och älgar, då mindre och försvagade djur. När det är gott om smågnagare kan de utgöra en betydande del av födan. Järven tar också fåglar såsom skogshöns samt harar. Under vår och sommar ingår även ägg och bär i födan.

I ett kandidatarbete i veterinärmedicin på SLU har Antonia Skog Candemo gjort en litteraturstudie av järvens födosöksbeteende och hur detta förhåller sig till närvaro av lo och varg. Ett trettiotal vetenskapliga uppsatser ligger till grund för kandidatarbetet.

En undersökning i Norge visade att järven åt ren, älg, skogshare, får, fåglar, smågnagare, rådjur, ägg och bär. Järven är inte särskilt skicklig jägare, jämfört med lo och varg, men predationen på unga bytesdjur kan ändå vara betydande. En undersökning visade dock att inslaget av ren i födan var mer beroende av dödligheten bland renarna än av renbeståndets storlek, vilket tyder på att järven i första hand är en asätare.

Varg och lo kan vara konkurrenter till järv, men de större rovdjuren gynnar samtidigt järven genom att lämna efter sig kadaver. Detta kan göra det lätt att tro att järven följer andra rovdjursspår för att hitta kadaver. En undersökning tydde på att detta inte förekom, med undantag av att järven följde spår av rödräv.

De svenska järvarna finns framförallt längs fjällkedjan mot Norge och har klart nordlig tyngdpunkt i utbredningen. Det kan bero på hur föryngringen går till och var järven väljer att förlägga lyorna. Dessa placeras bland annat i svårtillgängliga stenskravel som är värmeisolerade tack vare djup snö. Ungarna föds i februari-mars. Behovet av isolerande snö kan göra det omöjligt att föryngra sig längre söderut. Den pågående klimatförändringen torde dessutom innebära krympande möjligheter för järven att yngla längre söderut. Järven kan dock vandra långt och under senare år har allt fler påträffats även i skogslandet.

Järven kan ta bytesdjur från andra rovdjur. En undersökning visade att när antalet järvar ökade i ett område, så fällde lodjuren fler renar. En forskare konstaterade dock att endast 20 procent av alla renkadaver besöktes av järv innan lodjuret självmant lämnade bytet, vilket skulle betyda att järvens påverkan på lodjuret ändå är begränsad.

Närvaro av varg påverkar järvens val av föda. Där vargen slår älgar, kan kadaver efter dessa bli en huvudföda för järven. Återetablering av järven i skogslandskapet kan ha ett samband med vargens återetablering i Sverige.

En form av slutsats av kandidatarbetet är att omständigheten att järven baserar sin föda på stora hovdjur trots att den själv har svårt att fälla sådana byten, tyder på att järven gynnas av samexistens med skickliga jägare såsom varg och lo. En återstående fråga är dock varför huvudfödan för järvar i hela världen utgörs av djur de själva har svårt att jaga. Järven som allätare borde klara sig på enbart mindre och egenfällda bytesdjur, i synnerhet som dessa har tillräckligt näringsvärde. Kanske väljer järven den födostrategi som är minst energikrävande.

Referens: Viktiga faktorer för bevarandet av järv, av Antonia Skog Candemo, SLU kandidatarbete 2015:77